Anledningen till att vi flyttar ledningar som ligger i marken där spårvägen ska gå är för att vi lättare ska kunna komma åt dem, vid till exempel reparationer, utan att behöva riva upp spår. Många ledningar är också gamla och behöver bytas ut.
Ledningar åldras och måste bytas ut ibland. I snitt håller de i 60 år, men det varierar. Ett spårvägsbygge är en bra anledning för en uppdatering under marken. Det innebär att ledningsnätet blir bättre anpassat för framtiden, med högre kapacitet och bättre klimatanpassning bland annat. Dessutom skapas en möjlighet att flytta ut ledningar mot vägkanterna. En sådan placering underlättar för framtida underhåll och reparationer.
I illustrationerna nedan ser du hur ledningarna ligger placerade under gatorna idag. När spårvägen byggs flyttas de ut till sidorna.
Se nedan illustration i större format
Se nedan illustration i större format
Bild ovan: Efter en ledningsflytt är kablarna placerade längre ut. Det underlättar för underhåll och reparationer.
Kartan och verkligheten
Grävarbete i gamla stadskärnor bjuder ofta på överraskningar. Ibland blir det något av ett detektivarbete att få fram ett bra underlag, ofta från många olika källor. Det är först från 1970-talet som det blev regel att dokumentera. Exempel på problem är:
- okända ledningar som inte är i drift längre
- gamla husgrunder som inte finns i ritningar
- murar och liknande konstruktioner
- mätfel i kartor.
I flera områden längs spårvägssträckan behöver vi inte gräva och flytta kablar. Det gäller till exempel ena vägbanan under Dag Hammarskiölds väg, där det inte finns några ledningar i marken. Det beror troligtvis på att det gick en spårväg där förr, i början av 1900-talet. I nyare områden, som Rosendal, har det varit möjligt att placera ledningarna utanför vägen när de planerades och byggdes.