Regler för utsläpp av avloppsvatten

Avloppsvattnet från biltvättar innehåller bland annat mineralolja och tungmetaller som kadmium, nickel, bly, krom och zink. Tillsammans står biltvättarna för en stor del av de tungmetaller som kommer till de kommunala avloppsreningsverken.

Alla biltvättar ska ha oljeavskiljare som är dimensionerade för de aktuella flödena. Större biltvättar (storleksklassningen varierar mellan olika kommuner) behöver också kompletterande rening för att minska metallutsläppen. Även däcktvätt och golvskurvatten innehåller ofta mycket höga metallhalter, framför allt bly och koppar, som bör behandlas innan utsläpp.

Uppsala vatten har specifika riktvärden för utsläpp från fordonstvättar. Fordonstvättar kan behöva någon typ av reningsverk efter oljeavskiljaren för att klara riktvärdena.

Läs riktlinjer för utsläpp till avlopp från fordonstvättar och andra bilvårdsanläggningar på uppsalavatten.se

Kvicksilver, som ingår i amalgam, är ett utfasningsämne. Alla behandlingsstolar som används vid arbeten med amalgam ska vara anslutna till godkänd amalgamavskiljare. De flesta kommuner ställer också krav på att det ska finnas avskiljare vid vaskar där instrument förorenade av amalgam rengörs. Förutom amalgam måste också amalgamrester, använt röntgenmaterial och kromhaltiga rengöringsmedel tas om hand som farligt avfall.

Läs Uppsala kommuns riktlinjer för tandvårdsverksamheter på uppsalavatten.se

Ta bort eller sanera kvicksilverförorenade rör

När du ska ta bort eller sanera kvicksilverförorenade rör vid tandvårdskliniker måste du göra en anmälan enligt 28 § SFS 1998:899 . Felaktig hantering medför en ökad risk för spridning och exponering av kvicksilver.

Kontakta miljöförvaltningen för blanketter och information om hur du gör en anmälan.

Avloppsvattnet kan innehålla såväl ämnen som påverkar ledningsnätet som till exempel sulfat, ammonium och klorid som metaller och organiska ämnen. Om avloppsvattnet alls ska tas emot måste därför ofta konventionell fällning, vanligen med hydroxid, kompletteras med ytterligare åtgärder för att minska metallutsläppen. Olika kombinationer av tekniker kan användas för att sluta processerna.

Förutom dessa verksamheter ställs också specifika krav på betongindustri, bryggerier, byggarbetsplatser, deponier, energianläggningar, färgindustri och måleriföretag, gummiindustrin, kemiskteknisk industri, läkemedelsindustri och tvätterier. Även andra sorters avloppsvatten kan behöva behandlas. Det gäller dagvatten, tvättvatten från klottersanering, vatten från trafiktunnlar, byggnader och tak samt golvskurvatten från industrier, fjärrvärmevatten med mera.

Oavsett om du är yrkesmålare, verksam inom färgindustrin eller målar privat är det viktigt att tänka på att färg och färgrester kan vara giftiga och skadliga för reningsverkens processer och för recipienten som kan vara en sjö, ett vattendrag eller en kuststräcka.

Färgindustri

Vattenutsläpp från färgindustrin består av sköljvatten från tvätt av utrustning, rengöring av lokaler och spill. På grund av en del miljöfarliga ämnen som ingår i färg, till exempel tensider, mjukgörare och stabilisatorer, kan sköljvattnet vara toxiskt och nitrifikationshämmande.

Processerna för lösningsmedelsbaserade och vattenbaserade färger bör slutas så långt som möjligt och det toxiska sköljvattnet bör inte hamna i avloppet. Istället ska det renas innan utsläpp till det kommunala spillvattenledningsnätet,  eller hanteras som farligt avfall. Likaså bör förorenat vatten från städning av produktionslokaler renas innan det spolas ut i avloppet - eller hanteras som farligt avfall. Tänk på att använda miljöanpassade rengöringskemikalier.

Yrkesmålare

Välj i första hand vattenbaserade färger och minimera användningen av lösningsmedelsbaserade färger eller andra produkter innehållande organiska lösningsmedel. Mellan målningarna förvarar du pensel eller roller i en tättslutande plastpåse.

Flytande färgrester får aldrig hällas i avloppet utan ska hanteras som farligt avfall. Torka alltid bort så mycket så möjligt av färgen med papper från målarverktygen. Lämna in fuktigt papper och trasor samt överblivet lösningsmedel som farligt avfall. Tvättvätska från lösningsmedelsbaserade färger ska alltid hanteras som farligt avfall.

Målarverktyg med vattenbaserade färger tvättas av med vatten i en burk. Burken får stå i några dagar tills färgresterna sjunker till botten. Den klara vattenfasen kan hällas ut i avloppet medan färgsedimentet lämnas som farligt avfall.

Många sjukhuskemikalier kan skada miljön. Avloppsvattnet från laboratorier kan innehålla både giftiga kemikalier och höga COD-halter.

I avloppsledningar från äldre sjukhus kan både kvicksilver och silver finnas lagrat. Det kan tas bort genom till exempel byte av rör eller spolning. Förorenat spolvatten eller hela röret ska tas om hand.

Utsläpp av läkemedelsrester är ett annat problem. Många läkemedel bryts inte ner i reningsverken och kan vara skadliga för vattenmiljön. Många sjukhus har redan rutiner för insamling och destruktion av både fasta och flytande läkemedel. Det är viktigt att liknande rutiner upprättas vid samtliga vårdinrättningar.

Mycket organiskt material, höga fetthalter och rengöringsmedel kännetecknar avloppsvatten från restaurang och livsmedelsverksamhet. Vanligen måste man ha fettavskiljare för att inte orsaka stopp.

Avloppsvatten från restauranger och livsmedelsverksamhet innehåller höga halter av lättnedbrytbart organiskt material (BOD), pH-variationer på grund av rengöring samt i många fall höga fetthalter.

För livsmedelsindustri som har en hög och ojämn belastning kan utjämning innan utsläpp vara en lösning.

Fettproppar kan leda till stora och kostsamma problem

Fett som spolas ner i avloppsnätet stelnar och fastnar i rören, vilket leder till minskad kapacitet eller i värsta fall stopp i ledningarna. Dessa fettproppar kan leda till stora och kostsamma problem, som till exempel översvämningar, för både fastighetsägare och för den som orsakat stoppet.

Vanligen ställs det därför krav på fettavskiljare för all livsmedelsverksamhet, om man inte kan bevisa att fetthalterna understiger 150 mg fett per liter utgående spillvatten. För provtagning av utgående vatten ta kontakt med en VVS-firma eller en leverantör av fettavskiljare.

Installation av fettavskiljare

För intallation av fettavskiljare ta kontakt med en VVS-firma eller leverantör av fettavskiljare. De kan också hjälpa dig med dimensionering av fettavskiljare. Dimensionering och övrig information om fettavskiljaren ska skickas till NSVA i samband med VA-anmälan. Fettavskiljaren ska uppfylla kraven enligt SS-EN 1825-1 och 1825-2.

Fettavskiljaren måste tömmas och rengöras för att den ska fungera. För tömning av fettavskiljare ska du ha ett tömningsabonnemang, som du tecknar via t ex NSR , LSR  och Sita.

Frityrolja

Fettavskiljaren är inte gjord för att ta emot mycket fett på en gång. Därför får man inte tömma frityrolja eller liknande direkt i avskiljaren. Sådant fett ska samlas upp för återvinning. Den entreprenör som tömmer din fettavskiljare tillhandahåller även fettunnor för omhändertagandet av frityroljan.