Sök efter innehåll på webbplatsen. När du börjar skriva i sökfältet kommer sökförslag att presenteras under fältet. Använd piltangenterna för att navigera mellan sökförslagen och enter för att välja något av dem.
Nordiska museet har en lång historia av att samla in yrkesminnen från skilda yrkeskategorier. Sedan hösten 2024 har Nordiska museet i samarbete med Uppsala kommun drivit ett projekt som handlar om att lyfta och samla in yrkesminnen från lärare som arbetat inom anpassad skola och gymnasieskola (f.d. särskola och gymnasiesärskola) mellan 1960 och 2013. Det skedde stora förändringar av skolformen under dessa år, och inte minst som en följd av förändringar i synen på eleverna i verksamheten och i samhället. Berättelserna om detta kommer att sparas för framtiden att lära av.
Projektet startades av att Ola Rick, tidigare rektor för anpassad gymnasieskola, såg intresset i att spara kunskap om professionen för framtiden. Ola Rick tillsammans med Anna Fredholm från Nordiska museet, Marie Hultqvist, rektor för anpassad grundskola och Birgit Mikaelsson, tidigare lärare och verksam i olika ledaruppdrag i anpassad skola, har sedan samarbetat tillsammans för att driva projektet i mål. Marie Hultqvist menar att projektet är viktigt för att förstå historien om anpassad skolform och varför det ser ut som det gör idag.
Nordiska museet vill samla in en bred variation av vittnesmål och röster från samtiden.
– Vi tänkte oss att lärarnas erfarenheter från särskolan skulle spegla en grupp i samhället som sällan blir hörda i det offentliga samtalet, säger Anna Fredholm, Nordiska museet.
Synen på särskolan, numera kallad anpassad utbildning, har förändrats omfattande under tidens gång. Ola Rick berättar att det dels skedde en förändring av systemet och på kommunens styrningsnivå, men även en förändring av individgruppen. Även Birgit Mikaelsson berättar att hon upplever en stor förändring, där synen på elevgruppen och deras behov har förändrats mycket från 70-talet fram till idag. Hon nämner att eleverna på 70-talet bodde på institutionen och att skolan var segregerad. Anna Fredholm menar att det på grund av dessa förändringar är särskilt angeläget att dokumentera lärares berättelser om tiden som lärare.
Inom den anpassade skolan finns det en stor variation av elever med olika behov, kompetens och omsorgsnivåer. Det finns elever som har totalt omsorgsbehov, samtidigt som det finns elever som i princip klarar sig själva. Marie Hultqvist menar att det är en väldig vidd som kräver rätt kompetens för att hantera. Samtidigt är det viktigt att utgå från att eleverna är kompetenta och att de klarar av de utmaningar som kommer mot dem.
– Vi ska tänka att de kan. Sedan kanske det finns hinder som gör att det blir för svårt, men vi måste alltid våga prova och våga utmana dem, säger Marie Hultqvist.
Att arbeta inom den anpassade skolan beskriver Ola Rick som intressant och ödmjukande, men även komplext. Den anpassade gymnasieskolan är mer komplex än gymnasieskolan, utifrån att det är så pass många fler insatser och aktörer inblandade. Dock menar han att synen på eleverna är detsamma, att de är just elever.
Birgit Mikaelsson, som arbetat inom särskolan under nästan hela sin yrkesverksamma tid, uttrycker att arbetet varit stimulerande och utvecklande men även mycket utmanande.
– När förändringar och annat skulle genomföras i samhället, har man som lärare alltid fått ställa sig frågan, ”men särskolan då, hur blir det för oss?”, säger Birgit Mikaelsson.
Projektet inleddes och avslutades med träffar där projektansvariga och deltagare fick mötas. Träffarna blev en plats för givande diskussioner och kära återseenden. De projektansvariga är eniga om att träffarna präglades av glädje, engagemang, gemenskap och den delade glädjen i att kunna spara berättelser och minnen till framtiden.
– Under uppstartsträffen i januari upplevde jag ett stort engagemang och intresse för att delta i insamlingen bland de samlade lärarna. Jag kände också att det fanns en varm gemenskap mellan lärarna och en vilja att dela erfarenheter och berättelser med varandra, säger Anna Fredholm, Nordiska museet.
Nordiska museet sparar minnena i arkivets samlingar för studenter, forskare, journalister och allmänheten att ta del av. I de fall där materialet innehåller känsliga uppgifter, kan det vara så att enbart forskare får ta del av materialet. Materialet går antingen att läsa på Nordiska museets webbplats eller i museets läsesal, beroende på vad som bestäms av arkivarierna.