Min karta gör unga delaktiga i planeringen av stödinsatser
När socialtjänsten möter personer som är 13–20 år som behöver förebyggande insatser eller stödinsatser använder de ibland en metod som heter Min karta.
Ökar motivationen och stärker ungdomen
Metoden Min karta används i kontakt med unga som till exempel har social problematik, psykisk ohälsa, problem i familjen, missbruk, utsatts för våld eller befinner sig i riskzonen för kriminalitet, droger och andra socialt nedbrytande beteenden. Min karta bidrar till att unga får inflytande och blir delaktiga eftersom de blir en del av sin egen process. De kan uttrycka sin åsikt och får sin röst hörd. Det ökar motivationen till att göra en förändring när ungdomen själv har varit med och formulerat sitt behov.
Genom att vara delaktig blir ungdomen bättre på att kommunicera, prioritera och formulera sina behov, det vill säga att uttrycka och visa sitt perspektiv.
Delaktighet är en rättighet enligt barnkonventionen
Barn och unga måste få vara delaktiga i stödinsatser och beslut som påverkar dem. Det är en rättighet enligt barnkonventionen, som är en svensk lag sedan 2020. När barn och unga själva är delaktiga blir också stödinsatserna bättre.
Metoden består av tre delar
I Min karta ingår kartläggning, analys och målformulering. I kartläggningen svarar ungdomen bland annat på frågor om hälsa, relationer och tankar om sig själv. Ungdomen beskriver även sitt nätverk och hur en vanlig dag ser ut. Kartläggningen ger en bild av ungdomens situation.
Socialtjänsten sammanfattar ungdomens kartläggning och gör en analys. I analysen framgår ungdomens önskemål om förändringar, hinder och resurser. Med resurser menas både personliga styrkor och nätverket av stödpersoner som finns runt ungdomen.
Utifrån analysen väljer ungdomen 1–3 önskemål om förändringar att börja arbeta med. Socialtjänsten stöder ungdomen i att formulera mål som knyter an till förändringsönskemålen.
Underlättar vid samordning av olika insatser
Min karta används bland annat som ett underlag när ungdomen har kontakt med socialtjänsten och verksamheter inom regionen, till exempel vid samordnad individuell plan (SIP), nätverksmöten, genomförandeplan och vårdplan.
Metoden underlättar också när insatser inom olika verksamheter ska samordnas. Stödet till ungdomen blir mer effektivt när verksamheterna som är involverade samverkar och har förståelse för varandras uppdrag.