Sök efter innehåll på webbplatsen. När du börjar skriva i sökfältet kommer sökförslag att presenteras under fältet. Använd piltangenterna för att navigera mellan sökförslagen och enter för att välja något av dem.
– Vi får ofta höra att vi är en schyst grupp som månar om varandra och det stämmer. Vi är ett kul gäng som har jobbat tillsammans ett tag. Jobbet är stimulerande, omväxlande och väldigt givande. Dessutom är det flexibelt och vi har möjlighet att planera det själva, säger Jeanette Ahlén, barnhandläggare.
Barnhandläggarna följer upp vården som placerade barn får i familjehem, HVB-hem och olika former av stödboenden. Barnen är 0–21 år och barnhandläggarna arbetar för att säkerställa att barnen får sina behov tillgodosedda.
Som barnhandläggare i Uppsala kommun är man specialiserad på familjehemsvård men i arbetet ingår också att samordna andra insatser kring barnet och att skriva olika handlingar, till exempel handlingar till nämnden. Barnhandläggarna tar även ställning till om vården ska fortsätta som den är eller om något behöver förändras.
– Vi jobbar mest med uppföljning men är ibland involverade i hela kedjan inom socialtjänsten, från inkommen anmälan till att tillsätta och följa upp insatser. Vi är experter på familjehemsvård men jobbar med mycket annat också. Det bidrar till ett spännande och dynamiskt arbete, berättar Jenny Rönnerdag, barnhandläggare.
– Jobbet som barnhandläggare är mångfacetterat. Vi har kontakt med de placerade barnet, bland annat via hembesök. Vi har kontakt med barnets biologiska föräldrar och ibland även med andra i barnets biologiska nätverk, säger Jeanette Ahlén.
Barnhandläggarna tar också hand om andra kontakter som barnet har, till exempel med sjukvården och skolan. Det är vanligt att kontakten med barnet varar i flera år.
– En av de bästa sakerna med det här jobbet är att vi bygger långa relationer med barnen och deras familjer. Ofta handlar det om flera år. Tanken är inte att vi ska vara de viktigaste för barnen men vi ska stå för en kontinuitet och fungera som en trygg person som barnet alltid kan vända sig till med sina frågor och funderingar, säger Lilja Fakudze, barnhandläggare.
Barnhandläggarna besöker barnen där de är placerade. Det betyder att det blir en del resor i jobbet, främst kring Uppsala men även till andra platser i Sverige. Ofta reser två handläggare tillsammans.
Barnhandläggarna träffar de placerade barnen ungefär fyra gånger per år och de har möjlighet att anpassa antalet möten utifrån barnets ålder, behov och situation.
– Om barnet har behov av att träffas oftare så gör vi det. Vi har möjlighet att anpassa vårt jobb och det tycker jag är positivt. Vi lägger schema och bestämmer vilka vi ska träffa. Veckorna förändras utifrån vad som händer men jag känner ändå att vi kan påverka vår arbetstid, säger Jenny Rönnerdag.
Barnhandläggarna möter barnen i en trygg miljö, där barnen är placerade. När de träffas pratar de till exempel med barnet om barnets familj och var barnet bor nu. Mötena med barnen kan ha olika karaktär. Ibland är samtalen med barnen mer lekfulla för att skapa en arena för barnen att kommunicera med barnhandläggaren.
– Inför ett besök kan jag ha lagt upp en plan för vad jag tänker att barnet vill prata om. Sedan kan det bli något helt annat. Det är både utmanande och utvecklande samtidigt som det är roligt, berättar Jenny Rönnerdag.
På bilden, från vänster: Jenny Rönnerdag, Jeanette Ahlén och Lilja Fakudze.
– Vi är en erfaren grupp av barnhandläggare. Många har jobbat tillsammans ganska länge. Vi har en god gemenskap och vi stöttar varandra. När vi till exempel har utmanande kontakter med barn eller familjer kan vi vara två och förbereda oss tillsammans för ett möte, säger Jeanette Ahlén.
Arbetsgruppen har regelbunden handledning där de får stöttning i arbetet som bitvis är krävande. Barnhandläggarna har även gruppträffar varje vecka. De tar hjälp av varandra och har dessutom en specialisthandläggare som stöttar vid behov. Barnhandläggarna har också möjlighet att gå olika utbildningar.
Efter sommaren flyttar de två placeringsenheterna till nya fräscha lokaler. Där finns träningsrum och medarbetarna planerar olika aktiviteter för att stärka sammanhållningen ytterligare.
– Vi har högt i tak. Hos oss får man vara som man är och det är ok. Och då blir det väldigt rolig stämning. Man törs vara sig själv och kan vara avslappnad, avslutar Jenny Rönnerdag.